Jag blir helt knasig, håller på med lillens rum och det tar så lång tid. Inte som förut. När man inte var familj utan bara två stycken, då kunde man alltid säga att vänta lite jag ska bara. Nu är det helt slut med det, finns inget vänta bara med Sam, utan det gäller att vara med NU NU NU. En "normal" vecka numer får jag kanske ut 4-5 timmar jag kan hålla på att renovera, motför förut då det var det per kväll. Inte så konstigt då att det tar aningen längre tid. Samtidigt måste jag vara tydlig med att jag aldrig och då menar jag aldrig skulle vilje byta tillbaka till den gamla situationen. Jag trivs extremt bra med med situationen i dagsläget och det kan ju faktiskt vara riktigt skönt att det får ta den tid det tar.

Usch vad tidigt jag fick kliva upp idag, suckandes gled jag ner för trappen ett tag efter sju. Hemmadag med Sam idag och då är sju tidigt. Väldigt konstigt att det känns så, imorgon arbetsdag och jag kommer ha klockan på 05:30. Förmodligen kommer jag inte ens tycka att det är jobbigt att glida ur täcket och stänga av radion.

...

Redan sju grader utomhus, altanen börjar tina fram ordentligt, snölagret börjar att sjunka ihop mer och mer. Jag ser verkligen emot att jorden tinar upp och "reder" sig så att man kan börja agera fullt ut. Förhoppningsvis får man många härliga kvällstimmar utomhus framöver. Ska även så smått börja fundera på vilken/vilka potatissorter vi ska odla iår. Några förslag?