Det var ungefär då jag och farsan tog fram tigersågen, kofoten och karmskruven. Det vill säga det var då jag bytte ut ett "jätte" fönster mot ett stort fönster och en härlig balkong/altan dörr. Sedan dess har jag då och då, faktiskt mer ofta på slutet irriterat mig på att vara utan tröskel, fönsterbänk och lister. Många har tankarna varit och till slut tog jag mig i kragen och gjorde ordning alltihop på cirka 3 veckor. Inte för att jag bara hållt på med tröskeln hela tiden, allt som allt kanske det tog en 10-12 timmar. Så nu med sista listen på plats och fönstrena putsade känns det betydligt skönare i mitt inre.

- - - - - - 

Från det ena till det andra. Jag kanske inte vinner tävlingen om pumpan, men en stor squash har jag drivit fram. 1,3 kilo, det blev en väldig massa ratatouille.Såg att min favorittermos också fastnade på bild.

 

 

 

Man kan inte annat säga än det att pumporna har en rejäl livskraft, bladmassan växer för var dag som går. Synd bara för mig att bladen växer betydligt mer än frukterna. Numer har alla plantor frukt, men det är den jag trodde minst på i förhand som har levererat den största frukten. Min uppskattning är att den nu väger kring kilot (översta bilden).

Jag scrollade igenom tidigare inlägg och så att jag var tvungen att visa upp våran köksträdgård på nytt.

 

Det var ju såhär den såg ut då vi planterade in i den vid mitten av maj. 

Numer har lite mer blivit inplanterat inom ramarna och den ser nu lite mer välväxt ut. Detta trots att vi igår hade en liten skördefest för torkning av kryddor som ska räcka över vintern.

 

Efter vintern kommer det intressanta och se hur mycket som har levt över.

Min nyrenoverade kont på 40 liter var redo att fyllas. Termosen var laddad. Platsen utvald (efter enkelhet med bil) och så var det dags. Årets första blåbärsutflykt, denna gång tillsammans med min syrra och hennes familj. Platsen hade jag bestämt, enkelt att komma fram med bil och jag trodde eller hade för mig att just här var det gammal granskog som defenitivt borde innehålla blåbär, just detta blåbärsår. Väl på plats, ett snabbt resonenmang och vi gick in på översidan vägen. Och vad kom vi till? Ett sandtag med lite tallskog, lite älgspillning, lingonris och en huggorm.

Skam den som ger sig, väl tillbaka till bilen tog vi raska steg åt andra hållet. Ner på en hästväg och vips var skogen där. Granarna sträckte på sig mot skyn och vid rötterna skymtades blåbärsris. Samtidigt som entén till skogen skulle göras insåg vi att det var mer eller mindre som att vara på blåberstippen. Skräp och åter skräp. Tålamodet började sakta överge oss, vi bestämde oss att raskt ta oss ut i öppet landskap och fika och inta reservplanen, hallon.

Med välmätta magar och ett nytt gott humör började vi titta oss omkring. Några få hallonbuskar utan bär och vi packade ihop och for hem, bärlösa men nöjda.