Man kan inte annat säga än det att pumporna har en rejäl livskraft, bladmassan växer för var dag som går. Synd bara för mig att bladen växer betydligt mer än frukterna. Numer har alla plantor frukt, men det är den jag trodde minst på i förhand som har levererat den största frukten. Min uppskattning är att den nu väger kring kilot (översta bilden).

Jag scrollade igenom tidigare inlägg och så att jag var tvungen att visa upp våran köksträdgård på nytt.

 

Det var ju såhär den såg ut då vi planterade in i den vid mitten av maj. 

Numer har lite mer blivit inplanterat inom ramarna och den ser nu lite mer välväxt ut. Detta trots att vi igår hade en liten skördefest för torkning av kryddor som ska räcka över vintern.

 

Efter vintern kommer det intressanta och se hur mycket som har levt över.

Min nyrenoverade kont på 40 liter var redo att fyllas. Termosen var laddad. Platsen utvald (efter enkelhet med bil) och så var det dags. Årets första blåbärsutflykt, denna gång tillsammans med min syrra och hennes familj. Platsen hade jag bestämt, enkelt att komma fram med bil och jag trodde eller hade för mig att just här var det gammal granskog som defenitivt borde innehålla blåbär, just detta blåbärsår. Väl på plats, ett snabbt resonenmang och vi gick in på översidan vägen. Och vad kom vi till? Ett sandtag med lite tallskog, lite älgspillning, lingonris och en huggorm.

Skam den som ger sig, väl tillbaka till bilen tog vi raska steg åt andra hållet. Ner på en hästväg och vips var skogen där. Granarna sträckte på sig mot skyn och vid rötterna skymtades blåbärsris. Samtidigt som entén till skogen skulle göras insåg vi att det var mer eller mindre som att vara på blåberstippen. Skräp och åter skräp. Tålamodet började sakta överge oss, vi bestämde oss att raskt ta oss ut i öppet landskap och fika och inta reservplanen, hallon.

Med välmätta magar och ett nytt gott humör började vi titta oss omkring. Några få hallonbuskar utan bär och vi packade ihop och for hem, bärlösa men nöjda.

Här har ni en liten parvel som redan fattat vad man ska göra med semestern. Jag får hoppas att jag kan ta lärdom av hans egenskaper. 

Strax efter att klockan hade passerat elva på förmiddagen. Gled jag in i mina trädskor och gled ut i trädgården. Jag passerade våra vinbärsbuskar där skatorna satt på rad och mumsade de röda vinbären och krusbären. Jag grep tag i grepen och fortsatte fram mot potatisraden, vickade lite hastigt från två håll. Sedan ett rejält grepp om blasten och vips var alla pärer framme i luften. Jag räknade snabbt upp knölarna till trettio, inte så stora med riktigt goda. Mmmm

Nu är semestern här med allt vad det innebär.

Vi är nu uppe i fem uppätna jordgubbar på våra plantor vi köpte i våras och fler gubbar är på väg. 

Pumpan som jag var så lyrisk över att den fått en frukt. Den brakade ihop dagen efter men den ser inte helt död ut. 

Däremot ser jag med glada ögon att våra squash-plantor har börjat blomma och första tomaten som snart är färdig att spisas.

En pallkrage full med utomjordingar

Det är tur för oss att vi lyckades inhägna dom i en liten pallkrage. Vi ska försöka hålla dom vid liv tills det är dags att käka upp dom.

Bloggtorkan är över. Nu är jag ikapp med livet och tiden igen.

Våra planteringar flyter på hyfsat och första pumpan är på G. Vet bara inte hur jag ska få vatten till den.